Utvägar

Ny ordförande i Schizofreniförbundet och i RSMH

2011-07-18T13:08:00.002+02:00

Det blev byte på ordförandeposten för Schizofreniförbundet vid majkongressen i Stockholm. Efter 10 år som stridbar förbundsordförande lämnade Rakel Lundgren ordförandeklubban till Per Torell, Lund. Per valdes enhälligt och likaså blev Sture Andréasson, Kungälv, utan diskussion vald till vice ordförande. Båda har under flera mandatperioder gjort ett gott arbete inom styrelsen, Per med ideologiska utblickar och Sture som ekonomiskt ansvarig. Det bäddar för en nystart inom förbundet.

Även RSMH byter förbundsordförande. Jan-Olof Forsén lämnar sin post efter tolv år. Jimmie Trevett tar nu över.

2011-06-17T08:57:00.000+02:00

Nya Föreningarnas Hus i Skellefteå har nu flyttat från Trivselhuset till nya lokaler i gamla KFUM-huset på Stationsgatan 19.

Café Castor har öppet 07.30-19.30 under hela sommaren. Det serveras dagens lunch 11.00-13.00.

Matsedel finns på caféets hemsida http://www.cafecastor.se

Carolin Boström och Rickard Öhlund i Café Castor.

Distriktets årsmöte

2011-03-18T11:17:00.000+01:00

Schizofreniförbundet Västerbotten håller årsmöte lördag den 16 april kl 11.00 på Föreningarnas Hus i Skellefteå. Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar bjuds det på lunch och middag samt visning av de tre verksamheterna som tillhör Föreningarnas Hus. Vi kommer också att samlas för att diskutera studieresan till Italien. Anmälan till Adelina, 0910-77 58 05 mellan 09.00-15.00 innan den 1 april. Välkomna!

Ljuständning i Skellefteå

2011-01-21T10:47:00.001+01:00

Föreningarnas Hus och SPES i Skellefteå har arrangerat tre större manifestationer mot självmord under vintern 2010-2011. Igår torsdag den 20 januari var den senaste, då vi också hade aktiviteter inne i café Trivselhuset. Ljuständningarna runt om i landet vill uppmärksamma den viktiga frågan om självmord och propagera för en nollvision. Politikerna måste få upp ögonen för bättre förebyggande insatser. Självmord går att förhindra! Skapare av det nationella eventet 1500marschaller är Peter Dorch. Vi har hakat på hans mission.

Stolthet och fördom

2011-01-17T11:15:00.000+01:00

Det finns många fördomar om psykisk ohälsa. Västerbotten är ett av tre kampanjlän i attitydkampanjen (H)järnkoll, som arbetar för att motverka dessa negativa attityder. Landstinget bidrar med att dela ut boken "Stolthet och fördom" till intresserade västerbottningar för att sprida mer kunskap. Avsikten är att ge en bild inifrån psykiatrin om arbetsformer men också om fördomar och framtid.

Landstinget behöver kommunicera med sina medborgare i olika former, som sjukvårdsrådgivning, patientbroschyrer, annonser, böcker och så vidare, menar Carl-Gustaf Olofsson, psykiatrins verksamhetschef i Skellefteå. Boken kan hämtas gratis i bokhandeln i länet, på hälsocentraler och psykiatriska kliniker. Den finns också på Föreningarnas Hus i Skellefteå.

God Jul & Gott Nytt År!

2010-12-21T15:16:00.002+01:00

Livet i balans!

2010-11-25T11:24:00.001+01:00

Hälsocoacherna i Skellefteå, Umeå och Lycksele var under Psykeveckan på turné runt Västerbotten för att presentera sitt arbete och sprida kunskap och inspiration kring hälsa. Det kom många som ville lyssna på föreläsningarna, prova inbalansering av kroppen och provsmaka Må Bra – fika!

Vädrets makter var inte med dem så nu har hälsocoacherna beslutat att köra samma program i februari för att kunna erbjuda ännu fler möjligheten att komma och lyssna. Så missade du deras program ”Livet i balans!” under psykeveckan håll koll på bloggen (se adress nedan) så kommer mer information framöver med datum, tid och plats när det blir dags nästa gång.

http://hcskea.blogspot.com/

November

2010-11-05T10:48:00.000+01:00

Studieresa till Trieste i Italien

2010-10-22T08:57:00.000+02:00

På fotot ser ni den kooperativa restaurangen Posto Delle Fragole - Smultronstället. Schizofreniförbundet i Västerbotten kan glädjande nog erbjuda sina medlemmar möjligheten att åka till Trieste i Italien för att besöka kooperativa verksamheter. Resan är planerad till den 31/5 - 7/6 2011. Intresseanmälan har gått ut med posten.

Psykeveckan

2010-10-21T11:09:00.000+02:00

Nu närmar sig Psykeveckan i Västerbotten - den går av stapeln i november, vecka 45. Det är ett digert program på orterna Skellefteå, Umeå och Lycksele. Programmet i Skellefteå ser du i högra spalten här på bloggen.

"Nu kommer ljuset" med Leneh

2010-09-20T14:05:00.000+02:00

En aktivitet i Attityduppdraget: Konserten "Nu kommer ljuset!" - varvade sånger och berättelser med Leneh, lördag den 9 oktober kl 18.00, Nordanåteatern i Skellefteå. Fika i pausen. Frågestund/samtal i avslutningsdelen. Leneh har egen erfarenhet av ADHD.

Utbildning till Attitydambassadör

2010-08-04T14:23:00.000+02:00

Under oktober månad erbjuder Socialpsykiatriskt Kunskapscentrum i Västerbotten i samarbete med Edelviks Folkhögskola utbildning till personer som vill bli attitydambassadörer. Uppdraget ingår i attitydkampanjen (H)järnkoll som syftar till att öka kunskapen om och att förändra attityder till psykisk ohälsa. I Västerbotten finns idag ett tiotal utbildade attitydambassadörer, men det behövs fler!

Utbildningen vänder sig till personer som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa, personligen eller som närstående. I uppdraget som ambassadör ingår det att i olika sammanhang berätta om sina egna erfarenheter och att visa på möjligheter att påverka attityder i samhället. Det är en internatutbildning på Edelviks Folkhögskola i Burträsk utanför Skellefteå. Den första träffen är den 13-15 oktober. Sedan är det en uppföljning den 28-29 oktober. I utbildningen lär man sig bland annat att presentera sin egen berättelse och hur man möter media.

Anmälan ska göras senast den 15 september till kampanjledaren Marjet Gustavsson på e-post:
marjet.gustavsson@regionvasterbotten.se Ange namn, födelsedata, telefonnummer, adress och kort beskrivning av erfarenhet på området.

Svar från politiker på öppet brev i Utvägar

2010-06-15T08:17:00.002+02:00

Svar till Peter D och hans öppna brev till våra politiker

i tidningen utvägar/nr 1-2 2010.

Hej Peter!

Precis som du skriver så ökar den psykiska ohälsan i samhället därför är det viktigt att alla människor ska ha möjlighet till att få vård och behandling av hög kvalitet på lika villkor. Landstinget i Västerbotten har en vision om att ha den bästa hälsan och den friskaste befolkningen år 2020 och det innefattar all hälso och sjukvård, även psykiatrisk vård och omsorg. Det behövs också fler psykiatriker och bättre kompetens om psykisk ohälsa i primärvården.

Det behövs platser där man kan få hjälp under kortare perioder och många fler vårdplatser. Att ytterligare förbättra vård och omsorg för alla dem som har ett psykiskt funktionshinder eller drabbats av psykisk ohälsa tillhör nu en av vårdens viktigaste uppdrag. För att klara det krävs bättre samverkan och utveckling av vården. Men det kräver också mer resurser. Det måste komma före sänkta skatter. Vi socialdemokrater vill bland annat verka för att stärka patienters ställning, det ska gå snabbt och enkelt att få kontakt med vården som ska vara av hög kvalitet och solidariskt finansierad. Genom en välfärd som håller hög kvalitet, som styrs av behov och ges på lika villkor så kommer det att ge möjligheter och tryggheter genom livet.

Arbete är grunden för vår gemensamma välfärd, välstånd och människors personliga utveckling. Och som du skriver, att om man står utanför kan det leda till mänskligt lidande och sämre ekonomi. Därför är arbete åt alla den viktigaste frågan för oss socialdemokrater. Ingen är så stark att hon eller han aldrig behöver någon annans stöd. Och ingen är så svag att hon eller han inte kan bidra med något. Vi socialdemokrater sätter därför jobben först. Den moderatledda regeringen har gjort kraftiga försämringar i bland annat sjukförsäkringen som kastar ut tiotusentals människor som har det svårt, vi vill verka för att reparera sjukförsäkringen och återskapa förtroendet för våra allmänna försäkringar.

För många människor är det svårt att söka hjälp och stöd på grund av fördomar och rädsla för hur omgivningen ska reagera. Tänk om en misstänkt hjärtinfarkt skulle bemötas på liknande sätt? Man kanske inte heller vågar berätta för sina arbetskamrater om att man är drabbad av psykisk ohälsa, samtidigt som det är enklare att berätta om att man gipsat armen eller har högt blodtryck. Det finns många negativa attityder och mycket fördomar mot personer som drabbats av psykisk ohälsa och jag tror attityduppdraget är något bra för att få människor att stanna upp och tänka efter. Därför är det också viktigt att föra en politik som har tydliga mål och värderingar. Vi som är socialdemokrater vill verka för rättvisa, solidaritet, jämställdhet och alla människors lika värde.

Med vänliga Hälsningar

Tobias Wass (s)

Kandidat till landstinget

Vi behöver bli fler ambassadörer!

2010-05-12T09:12:00.002+02:00

Attityduppdraget handlar om att sprida kunskap om psykisk ohälsa för att förändra de fördomar och tabun som finns i samhället. Vi vill slå hål på de myter som finns! Det kan vi bl. a. göra genom att berätta vår egen historia, vi som har egen erfarenhet. Läs mer om uppdraget som ambassadör på (H)järnkoll.

Vi behöver bli fler attitydambassadörer i Skellefteå och i Södra Lappland. Anmäl ditt intresse här på sidan via kommentarer så förmedlar vi kontakten vidare.

Kick-off för Attityduppdraget i Skellefteå

2010-04-16T08:34:00.002+02:00

Negativa attityder till psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning skapar många hinder. Skam- och skuldkänslor hämmar både den med psykisk ohälsa och människorna runt omkring. Många blundar inför problem och väntar för länge med att söka hjälp. Hindren växer sig lätt allt högre och människor riskerar att förlora sina jobb, vänner och familj.

Det är dig och mig det här handlar om. En av fyra av oss lever med psykisk ohälsa. Men det finns något du kan göra. Du kan hjälpa att förändra negativa attityder så att personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning snabbare hittar fungerande strategier för sina liv. På så sätt blir hindren färre och lägre.

Västerbotten är ett av tre kampanjlän och nu börjar vårt attitydarbete med nytt fokus!

Socialpsykiatriskt Kunskapscentrum i Västerbotten är projektägare.

Slut upp på kick-off den 3 maj kl 13.00 i Föreningarnas Hus!!

VÄLKOMNA PÅ STARTSKOTTET FÖR VÅRT UPPDRAG I SKELLEFTEÅ!

MÖT NÅGRA AV VÅRA ATTITYDAMBASSADÖRER SAMT TA DEL AV ANNAN INFORMATION OM UPPDRAGET.

Kvinnodagen firar 100 år

2010-03-08T15:01:00.002+01:00

1910 tog Clara Zetkin initiativ till att kvinnor över hela världen skulle börja fira en kvinnodag. Detta för att främja kampen för kvinnors rösträtt och för att hedra kvinnorörelsen.

Hon var tysk socialdemokrat som senare blev kommunist. Förslaget la hon fram i Köpenhamn 1910 på den andra internationella socialistiska kvinnokonferensen. Från början firades dagen någon gång under våren men 1921 fastställdes datumet. Den 8 mars valdes till minne av februarirevolutionen i Ryssland 1917. I Sverige har vi firat sedan 1912 och i många länder är dagen en nationell helgdag, dock inte här.

Firandet förbjöds i länder där nazism och fascism fick makten och under många år var det framförallt de socialistiska kvinnorna som firade kvinnodagen.

Idag firas dagen av kvinnogrupper över hela världen. FN:s generalförsamling antog 1977 en resolution där man rekommenderade ett allmänt firande, vilket ledde till att också politiskt neutrala kvinnoorganisationer började delta.

Källa: nordiskamuseet.se

Med starkare röst

2010-02-08T08:18:00.007+01:00

Med starkare röst är ett studiematerial som handlar om hur du som är patient, brukare eller anhörig, tillsammans med andra kan påverka vård och omsorg på psykiatriområdet. Du kanske redan idag är utsedd till representant i brukarråd, handikappråd, samverkansgrupper eller i liknande sammanhang. Eller du vill få mer kunskap för att kunna ta steget till att företräda andra. Utbildningen kan t ex genomföras i form av studiecirkel i ett studieförbunds regi eller som kortkurs på en folkhögskola.

Studiematerialet innehåller följande avsnitt:

Nu börjar cirkeln!

Inflytande - en introduktion
Att representera
Mötas, lyssna och tala
Om kommuner, landsting och beslutsfattare
Metoder för inflytande
Driva egen verksamhet
Samarbete för förändring
Att arbeta med handlingsplaner
Dessutom:
Mall till handlingsplan
Ordlista
Tips om litteratur och webbsidor

Fakta om Med starkare röst:
Del 1 Studiematerial, 72 sidor
Del 2 Studiehandledning, aktiviteter och fördjupning, 40 sidor

Huvudförfattare: David Ershammar
Illustratör: Helena Bergendahl
Publicerad av NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), maj 2009

Föreningarnas Hus i Skellefteå kommer att starta en studiecirkel i Med starkare röst hösten 2010. Den blir då kostnadsfri för dem som är medlemmar i någon av husets föreningar.

Läs mer på: www.nsph.se

Caroline och demonerna

2009-12-21T10:49:00.004+01:00

Caroline och demonerna

– ett referat om de svåra åren

Vi känner alla till Caroline af Ugglas, den intensiva och energifulla kvinnan som är konstnär och sjunger ”Snälla, snälla”. Men denna kvinna har även haft det jobbigt i sitt liv. I en intervju i Hemmets Journal på nätet berättar hon om de svåra åren då inre demoner stökade till det för henne.

Som barn var hon vild, hon var i jakt på adrenalin och uppmärksamhet. I tonåren byttes detta ut mot depressioner, Caroline såg allt i svart.

– Jag är depressivt lagd, det ligger i släkten. Min morfar, konstnären Ivar – Franke, åt mediciner för sina depressioner och min morbror tog livet av sig av sjukdomen… Jag minns hur jag ständigt ringde mina föräldrar och grät att jag ville ta livet av mig för att jag mådde så dåligt. Jag var övertygad om att jag skulle vara död vid 28.

Hon levde på nätterna och sov bort dagarna, hennes mamma bad att hon skulle gå till doktorn.

– Det är så när man är deprimerad. Man vill inte vara ute på dagarna när alla ”duktiga” är vakna… Man väntar till natten då man kan sitta på krogen med andra trasiga människor.

Så kom vad alla trodde var räddningen, ett piller med namnet Prozac. Denna antidepressiva medicin gjorde bara Carolines mående värre, hon blev manisk, missbrukade alkohol och gjorde galna saker.

– Åh, jag gjorde så mycket dumheter, sparkade på bilar och sånt… Jag bar mig allmänt illa åt. Men jag ville ju må bra. Det var inte så att jag njöt av min depression. Det kan ju bli så att man lever i sin bubbla av visdom när man är deprimerad. Man tror sig se igenom folk. Att man är snäppet högre.

Till slut kom vändingen. Caroline fick nog och skrev in sig på en toxikomaniklinik. Där fick hon hjälp med att sluta med medicinen och hon fattade beslutet att sluta med alkohol. Vad det var som fick bägaren att rinna över i Carolins fall kan bl a bero på att hon träffade sin man under tiden hon var deprimerad.

– Han var bra för mig för han lever efter mottot att man är sin egen lyckas smed. Förr kunde jag be min psykiater: ”Snälla, lägg in mig på psyket!” Nu började jag tänka: ”Nu skiter jag i alla demoner – på dem bara!”.

Idag har Caroline två barn vilket även bidrar till att hon mår bra.

– Man blir gladare av barn. Och man sätter inte längre sig själv först. Depression handlar mycket om självömkan med det är mänskligt. Människan är sådan…

Men visst kommer det fortfarande svarta dagar för Caroline men med två små barn vet hon att det inte fungerar att krypa ner under täcket och stänga av alla känslor.

– Med barn är det ingen återvändo, man kan ju inte bara försvinna när man blir deprimerad. Idag mår jag kanske dåligt en dag i veckan. Då går jag bara omkring och andas och tänker: ”Det här går över, det här går över.” Eller ”Ta dig samman din jävel!” Fast man måste också vara ödmjuk. Jag kan mycket väl hamna där igen, bli riktigt deprimerad igen.

Caroline bor idag med sin familj på landet utanför Stockholm. Hon är så glad över det hon har.

Referat av Sofia Eriksson

Läs Hemmets journals originalversion på adressen:

http://www.hemmetsjournal.se

Julsång

2009-12-19T16:45:00.000+01:00

Julcafé med Norrsken

2009-12-03T13:31:00.002+01:00

Välkomna till Julcafé den 8 december kl 13.30 på Föreningarnas Hus i Skellefteå.

Det är gruppen Norrsken som spelar julklassiker för oss. Köp något gott julfika i caféet och kom i stämning!

"Du är inte ensam!"

2009-11-27T08:17:00.002+01:00

Finns det människor som går genom hela livet utan motgång, svävandes på ett moln, och ser ut att ha all världens lycka runt sig hela tiden? Jag är en som har såpass i ryggsäcken att jag nästan kan säga att jag vet att ingen har det så perfekt och felfritt som det många gånger ser ut som. Absolut alla har något dom sliter med, är rädd för eller inte kan hantera som dom önskar eller borde.

Det är inte alla som pratar om det, och för dom flesta så behövs det inte heller, dom klarar att leva med det utan att det påverkar dom destruktivt i deras liv. Men oavsett vart på denna ”mätare” du ligger så är du viktig, och du har rätt till ett fulländat liv med lycka, framgång och personlig tillfredställelse. Det jag egentligen vill starta denna text med är: det finns alltid mer än ett barrträd i en skog, alltså: du är inte ensam!

Allt handlar om dig och ditt, att du ska få det du önskar ut av ditt liv, både med dig själv och med dina val som du tar. Du måste ha en ”förkärlek” till dig själv, och för att hålla den vid liv så måste du jobba, jobba, jobba - allt startar hos dig. Man får som regel ingenting "rätt upp i händerna", vi har alla en styrka i oss som gör att vi klarar det vi bestämt oss för, men vi måste tro på den, tro på oss själva. Turer i berg- och dalbanan får vi bli vana vid, det är ju faktiskt den som tar oss dit vi ska - framåt, men inte alltid lika rakt.

Så lätt det låter, men varför är det då så himla svårt?

Varför kan man inte bara sluta bekymra sig, överanalysera, vara rädd, osäker?

Hjärnan är ett fint verktyg, men den kan samtidigt vara en fiende, en farlig sådan. För det mesta av problemen folk har sitter i tankarna, vi tänker oss dåliga.

Hjärnan jobbar heltid för att antingen hjälpa oss eller stjälpa oss. Det är du som bestämmer dina viktigaste tankar, dom tankarna som är med på att skapa en trygg tillvaro för dig. När dina tankar är på riktig väg så är du det också, och när dom välkända motgångarna kommer så hanterar du dom på ett helt annat sätt än tidigare. Du är inte en hel person utan trista känslor, så tillåt dig själv att bli ledsen, frustrerad, irriterad eller rädd.

Älska dig själv, tro på dig själv, våga leva!

"Jag har gömt mig så länge att jag glömt vem jag är" - Åsa Jinder

"Ge varje dag chansen att bli den bästa i ditt liv" - Mark Twain

"Styrka kommer inte från att vinna. Din kamp utvecklar din styrka.
När du går igenom svårigheter och beslutar att inte ge upp, det är styrka" - Arnold Schwarzenegger

"Framgång uppnår vi genom att utveckla våra starka sidor, inte genom att eliminera våra svagheter" - Marilyn vos Savant

Jenny, 32 år

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

2009-11-16T08:44:00.002+01:00

INBJUDAN TILL INTRESSEKVÄLL OM NEUROPSYKIATRISKA FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR
En närstående och en person med egen erfarenhet berättar om det självupplevda.
Information om intresseorganisationen Attention i Västerbotten. Se bifogat dokument.

Datum: onsdag den 2/12
Tid: 18.30-21.00
Plats: Föreningarnas Hus i Skellefteå, Torggatan 4 (café Trivselhuset vid busstation).

Fri entré. Ingen anmälan. Begränsat antal platser, först till kvarn!
Sprid gärna informationen till alla som kan ha nytta av en sån här kväll - närstående, personer med egen erfarenhet och övriga intresserade.

Arr: Föreningarnas Hus i samarbete med Neuropsykiatriprojektet, Handikappomsorgen, Skellefteå kommun.

Mörker och ljus

2009-11-08T12:07:00.001+01:00

Öppet hus under psykeveckan

2009-10-20T13:11:00.001+02:00

PSYKEVECKAN - ÖPPET HUS PÅ FÖRENINGARNAS HUS

onsdag den 4 november kl 09.00-17.00

Information om föreningarna och rösthörargruppen samt musik och diktläsning under dagen i caféet.

I konferenssalen en trappa upp håller Ami Rohnitz föreläsningar om

Att förstå och hantera röster - som en väg till återhämtning

kl 13.00-14.30 för personal inom kommun, landsting, studieförbund, kyrkan, m.fl.

kl 15.30-17.00 för föreningsmedlemmar och allmänhet

Psykecafé på kvällen kl 18-20

Musik och utdelning av psykiatripriset

Välkomna!

Varför ville du ha en egen måne, Ted?

2009-09-10T14:24:00.006+02:00

Ted Gärdestad var pojken, killen och mannen med den klara rösten och fängslande musiken. Förutom sin musik var han också en människa, precis som vi, på gott och ont, och en dag valde han att ta sitt liv. Genom åren har många undrat varför medan vissa har trott sig veta. Sammanfattningsvis har det varit mycket ”hysch hysch” och stora frågetecken kring hans död och liv. När brodern Kenneth skrev boken om Ted år 2005 fick alla den efterlängtande förklaringen. Men varför behövdes någon förklaring överhuvudtaget och varför detta ”hysch hysch”?

Ted Arnbjörn Gärdestad föddes den 18 februari 1956 och växte upp i Sollentuna med sina bröder Kenneth och Kjell, mamma och pappa. Redan som 6-åring började musiken att bubbla i hans blod och han komponerade en av sina första melodier, ”Sollentunavalsen”. Under sin barndom var han med i tv och med sin bror Kenneth, född 1948, befann de sig mycket i musikens värld.

Till slut skulle ett genombrott komma. Under sommaren 1971 kontaktade bröderna ett skivbolag, de gjorde nämligen musik ihop, Kenneth skrev texterna och Ted skrev musiken. Det var Abba- medlemmarna som bidrog på olika sätt med första albumet som kom då Ted var 15. Det hette ”undringar” och Teds mest kända låt är ”Jag vill ha en egen måne”, men under 1970-talet skapades även annan underbar musik.

Ted beskrevs som en känslomänniska och drömmare, han blev mycket populär hos tjejer och styrdes mycket av sina känslor, han trodde mycket på kärleken.

Under 1980-talet hände mycket i Teds liv. Han fick två barn och 1981 kom ett till album men annars skapades det inte någon musik. Han började i en mystisk sekt och 1985 såg Kenneth det han tror var de första sjukdomstecknen. Ted hade fått renlighetsiver och var ostabil i humöret. Han kunde inte gå på toaletten utan kirurgiska handskar och han rengjorde allting med ren sprit. När bröderna befann sig offentligt var Kenneth oftast orolig för Teds humörsvängningar. Tyvärr var detta bara början.

Tunga tider

Ted började höra röster, och många gånger var han svår att kontakta. Tänk er detta och dessutom vara känd. Vara igenkänd var man än går, till och med på psyket då man behöver hjälp. Ingen i familjen ville heller kännas vid vad Ted led av, inte ens han själv. Men det var Schizofreni och han fick en slags medicin mot att han mådde dåligt. Men han tyckte sig alltid behöva mer än vad som stod på receptet. Hans mamma delade ut hans medicin, han kunde lättast kontrollera henne, hon sa ”du får bara vad som står på receptet”, då svarade Ted ”då tar jag livet av mig.”

Den sista tiden tillbringade Kenneth mycket tid med sin sjuke bror, de bodde i samma hus. Ted svarade ofta kortfattat och låg oftast framför tv:n och kedjerökte. Om han ville prata om något så var det om rösterna. En dag spikade han upp en krok i taket och ställde en stol under, Kenneth fick en chock då han såg detta, han hade trott att de föregående dagarnas spikande var ett bättringstecken.

Skammen

Teds sista album kom 1994 och vid Häggviks station, Sollentuna, den 22 juni 1997 hoppade han framför ett tåg. Kenneth säger idag att han tror att det var först då Ted förstod att han var sjuk och inte orkade leva med det. På expressens hemsida säger Kenneth att skammen är det enda han skyller på. ”Om jag ska försvara att jag skriver den här boken och lämnar ut Ted på det här sättet så handlar det om det - att ta bort skammen kring psykiska sjukdomar.”

Det är rätt, för det borde inte finnas någon skam kring detta överhuvudtaget, ingen rår för en sjukdom. Just därför kan man idag säga att Ted är idol på två olika sätt; genom sin musik och genom sin sjukdom. För precis som med sin musik bidrar hans livshistoria till att människor blir hjälpta, får hopp eller tröst. Vi får bara hoppas att han har sin egen måne nu.

Text av Sofia Eriksson

Källor: Intervju med Kenneth Gärdestad: http://www.expressen.se/1.246133

Fakta om Ted Gärdestad: http://web.telia.com/~u24319854/

Läs boken som viss fakta är hämtad ur: Gärdestad, Kenneth, Liimatainen, Keijo; ”Jag vill ha en egen måne”.

Höstaktiviteter på gång

2009-09-07T08:49:00.001+02:00

Nu drar höstaktiviteterna igång i Föreningarnas Hus i Skellefteå!

Måndag den 14 september kl 18.00-20.00 är det Internationella rösthörardagen i Café Trivselhuset. Rösthörargruppen berättar om sin verksamhet. Fika finns att köpa.

Torsdag den 24 september kl 13.30-15.00 underhåller Lena Lundmark med visor och historier i Café Trivselhuset.

Tisdag den 13 oktober kl 18.00 är det surströmmingsfest för alla som är medlemmar i Föreningarnas Hus.

Anmälan och betalning i Café Trivselhuset. Kostnad 50 kr.

Vecka 45, den 2-8 november, är det Psykeveckan. Onsdag den 4 november är det Öppet hus i Föreningarnas Hus. Det kommer att handla om att höra röster på dagen och så blir det Psykecafé på kvällen. Den som vill ställa ut sina konstalster kan göra det här i huset. Program för hela veckan publiceras snart.

Papperstidningen Utvägar kommer ut i början av oktober. Den som vill ha något publicerat får höra av sig snarast.

Vi återkommer med fler aktiviteter senare.

Prospect - en nyskapande europeisk metod

2009-08-25T08:07:00.002+02:00

ISPS (Skellefteortens Intresseförening för Schizofreni och andra Psykiska Störningar) kommer i höst att skicka ut en inbjudan till studiecirkeln Prospect. Det är en nyskapande europeisk metod som ger ökat perspektiv inom psykisk ohälsa. Prospect är utvecklat för och av själverfarna, familj och vänner samt personal.

Prospect för själverfarna är lämpligt att genomföras under 30 studietimmar. Utbildningen främjar återhämtning, förbättrar färdigheter och utsikterna att få arbete. Exempel på programpunkter är: Upptäck dina valmöjligheter, återhämtning, bostadsalternativ, utbildningar, anställning och nya visioner.

Prospect för familj och vänner fokuserar på egna behov och på att förbättra självförtroendet samt ökar förmågan att hantera situationen och att öka på livskvaliteten. Cirkeln pågår i ca 10 veckor. Exempel på programpunkter är: Att mötas, att inse påfrestningarna, sorgebearbetning, hanteringsmöjligheter och att sätta upp mål.

För vidare information, ring RoseMarie Westerlund, Föreningarnas Hus, ordf. ISPS, 0910-77 58 05 eller 070-321 8447. Kurserna startar upp tidigast i Oktober/November 2009.

Berny Blue, del 2

2009-08-23T19:00:00.000+02:00

Berny Blue - självbiografi

2009-06-09T11:04:00.001+02:00

I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom. Vingklippt ängel lämnar ingen oberörd. Med ett vackert och egensinnigt språk berättar Berny Pålsson skoningslöst och naket om främlingskap, missbruk, blodets makt och om hur det är att leva i en svart saga. Hennes väg till tillfrisknande är full av raseri och livskraft. Denna dokumentär skildrar Berny Pålssons liv efter debuten, då hon söker hjälp för sitt drogmissbruk och kämpar för ett bättre liv.

Sommardikt

2009-06-03T09:07:00.000+02:00

Jag satt i min stuga och såg ut genom fönstret,

vad man kan tänka och fundera på livsmönstret.

Hur som helst smekte solen fortfarande trädtopparna
och där nere på legdan såg jag de gula maskroseknopparna.
Men det var något som inte stämde, för där fanns även något böljande vitt,
jag koncentrerade mig och såg små varelser dansa fritt.
Ett dovt skratt och vacker musik,
dimman låg som en pålitlig publik.
Jag förstod att nu när sommaren är här och allt vaknar till liv,
är det även oknytten som man får vänta sig.
Plötsligt försvann min oro och ångest och jag stod kvar för att mysa,
jag tänkte ej på mina bekymmer utan på om de stackarna skulle frysa.
Sofia Eriksson

Hälsocoach för personer med psykisk funktionsnedsättning

2009-05-25T13:10:00.002+02:00

Moa heter jag, och jag jobbar som Hälsocoach i Skellefteå - ett jätteinspirerande uppdrag! Tidigare har jag jobbat som sjukgymnast och drivs av en övertygelse om alla människors rätt att må bra.

Hälsa, tror jag, är ett liv i balans, med lagom mycket av sömn, stress, rörelse, vila, mat, nöjen och ansvar. Nu ser jag fram emot ett spännande och utmanande samarbete med alla er som värnar om en god hälsa och livskvalitet! Jag hoppas också kunna vara ett stöd för er som kämpar för att nå balans i livet. Jag finns på Föreningarnas Hus. På återseende!

Besök gärna min blogg: http://hcskea.blogspot.com

Psykiatrin förr och nu, del 2

2009-05-05T08:17:00.004+02:00

I första delen fick vi en återblick hur den psykiatriska vården såg ut förr. Nu tar vi avstamp under början av 1900-talet för att se hur vägen har slingrat sig hit, till idag.

Under första delen av 1900-talet såg man fortfarande psykisk ohälsa som något obotligt och den sjuka skulle ”gömmas” från det ”friska” samhället. Men under 1940-talet började detta tänkande raderas ut bl a genom lasarett klinikernas tillkomst. Sinnesjukhus och hospital bytte namn till mentalsjukhus.

Under 50-talet började man dessutom använda sig av mediciner. Man började forska mer i ämnet och den nedsättande synen på patienterna minskade och så även tvångsomhändertagandet. Trots detta var det långt kvar innan psykvården var något att hänga i julgranen.

Under 60-talet och 70-talet flyttades ansvaret från staten till landsting och det var nu man började med terapi och social träning, nu förstod man att man måste aktivera den sjuka personen istället för att avaktivera den med totalt omhändertagande. Patienten skulle och kunde rehabiliteras. På 80-talet skulle patienten inte avskiljas från samhället utan vara en del av den – de flesta mentalsjukhus stängdes.

Med nya lagstiftningar under 80-talet och 90-talet kan vi se resultatet av denna resa. Idag ligger ansvaret för psykiatrisk vård på landsting och kommuner. Det är ”psykiatrisk klinik” som gäller med till största del öppenvård och alldeles för få slutenvårdsplatser. Detta tycker många är bedrövligt eftersom vissa inte får den hjälp de behöver.

Med andra ord finns det saker även idag som skulle behöva ändras, men om man tittar på den psykiatriska vårdens historia kan man ialla fall känna sig ganska nöjd. Vad jag själv tror på är att vi människor är våran egen fiende. Det verkar som att då vi står med okunskap inför något tar vi till drastiska åtgärder och ibland är de obehagliga. Därför är det bra att allt i vårt samhälle har en historia - och att vi kan lära av den.

Sofia Eriksson

Källor:
* Psykiatrivården i Sverige hemsida.
* Grönwall, Lars, Holgersson, Leif, "Psykiatrin, tvånget och lagen - En lagkommentar i historisk belysning" (Elanders Gotab, Stockholm, 2006).

Re-Sounds ståltrådsmusik

2009-05-04T11:19:00.003+02:00

Här är bilder från Föreningarnas Hus musikcafé den 25 april, då Re-Sound spelade sin medryckande ståltrådsmusik. Caféet var välbesökt och vi hoppas att bandet vill gästa oss igen till hösten.

Livet har förändrats

2009-05-04T10:56:00.004+02:00

Åren går fort, skrämmande fort om man verkligen tänker efter. Och sen sist jag skrev i Utvägar så har jag fått en dotter i huset. Hon heter Ida och blir 2 år i december. Alla föräldrar säger ju att deras barn är dom mest perfekta å finast i hela världen, å jag ska inte vara nåt undantag; Ida är utan tvivel den mest underbara lilla person i hela universum! Hon är min lilla stjärna, ängel å alla fina ord som finns för att beskriva en annan människa.

När jag fann ut att jag var gravid i mars 2007 så var första tanken: "Oj.. Vad händer nu?" Och frågorna växte med glädjen över att äntligen få en bebis, en liten person som jag är med att skapa, och det å få barn öppnar ju ett hav av möjligheter och utmaningar. Jag har ju problem med både det ena och det andra, och det är klart att med ett barn i huset så har jag nog blivit ännu mer uppmärksam på dom; hur jag ska tackla dom, hur jag ska lösa dom; allt för hennes, å mitt eget, bästa!

Vi går ett par år tillbaka i tiden, till min graviditet: Den gick faktiskt bättre än vad jag hade förväntat. Jag trodde inte att jag skulle tackla det bra alls, jag var så rädd för att dom 9 månaderna jag hade framför mig skulle bli helt förfärliga! Och det var egentligen ganska så trist att jag gruvade mig så mycket för det som är en av dom största glädjeämnena i livet.

Jag "lät" mina problem och bekymmer kasta en skugga över detta stora, och det innan jag ens hade börjat "känna på" graviditeten. Och det är nog det största felet man gör - man "låter" ens psykiska lidande ta över, styra och bestämma. Men jag tror nog att dom allra flesta gravida går med en slags oro, ångest och allmän rädsla i kroppen, så det jag kände var nog kanske inte helt onormalt ändå. Men med tanke på mitt "livs historia" så trodde jag att jag var ensam om just mina tankar..

Tiden gick ganska fort, jag jobbade litegrann i mitten av graviditeten, men blev sjukskriven en tid före förlossningen eftersom mitt jobb som undersköterska gjorde dagarna väldigt tunga. Jag bar ju på några kilo extra nu.Och samtidigt som magen växte så växte jag nog i mig själv också, jag började ställa in mig på min nya roll. Så fick jag då till slut min lilla bebis, och från den dagen så har livet förändrat sig ganska mycket, både teoretiskt och känslomässigt.

Mitt emellan planering av mat, blöjor, strumpbyxor och barnkex så är jag fortfarande samma Jenny, och jag är rädd den dag idag för hur/att mina problem kanske ska överskugga glädjen som är med ett barn, men på nåt sätt så har detta med att bli mamma stärkt mig. Jag har nog fått min "spark i rumpan" som jag kanske behövde för att jag skulle tillåta mig själv att känna på livet som det är, utan att bli helt ifrån mig så fort jag inte har kontroll på allt jag känner, tänker och upplever. Man kan inte ha kontroll på allt hela tiden. Det gäller att vara trygg på sig själv, ta ting som det kommer, och där har jag fortfarande en lång väg att gå.

Ett av det jag sliter med är emetofobi - rädsla för att spy. Och med eller utan barn så kommer man nog inte undan detta helt förfärliga ting. Jag har flera gånger känt mig dålig sen jag fick barn, å varje gång så känns det lika illa som förr. Och hur i all världen ska jag klara ting runt mig när jag blir så innesluten i mig själv när jag blir rädd? Är jag självisk? Jag känner mig otroligt misslyckad när mina "issues" jobbar sig upp till ytan. Jag blir nog aldrig felfri, men å andra sidan - vilken mänsklig varelse är det som är det? Och så länge det finns liv så finns det hopp, och jag är villig att hoppa långt för att hitta mitt livs rytm.

Jenny, 31år

Till minne av Sophie

2009-04-14T19:43:00.004+02:00

Bara timmar innan en 15-årig flicka skulle vittna om hur hon blivit brutalt våldtagen av en 42-årig man tog hon sitt liv. Det gör att mannen nu slipper åtalet för de misstänkta våldtäkterna mot henne. Det handlar om Sophie Lohede. Gå in på bisambloggen och skriv under namninsamlingen för en överprövning. Lyssa på webbradion vad en vän till familjen säger om tragedin.

Viktiga små ord!

2009-04-14T14:56:00.005+02:00

Det kom ett mejl med viktiga små ord från en omtänksam person i Föreningarnas Hus. Du kan även lyssna till när Nanne sjunger dem nedanför texten.

Allt för sällan visar man för andra
Glädjen att dom finns där varje dag
Alla har behov utav att känna att man är nå't bra
Man håller ofta Viktiga Små Ord långt kvar där inom sig
Svårt att ge beröm och våga säga; "vad jag gillar dig!"

Att man älskar mat eller nåt annat
Det är nåt vi säger titt som tätt
Varför är beröm till sina vänner inte lika lätt
Man håller ofta uppskattande ord långt kvar där inom sig
Ge beröm till nån du tycker om och säg; jag gillar dig

Man håller ofta Viktiga Små Ord långt kvar där inom sig
Ge en kram till nå'n du tycker om och säg; jag gillar dig!

Text Nanne Grönvall

Det finns hjälp att få!

2009-03-25T10:19:00.003+01:00

Den här veckan, den 23/3-27/3, är det "missbruksvecka" i Skellefteå. Igår var det information och diskussion kring vilka insatser det finns inom kommunen för barn, ungdomar och vuxna. Nedan presenteras i korthet vart man kan vända sig:

Barn behöver kloka vuxna som hjälper dem att förstå sin situation. Många barn växer under en tid upp med alkohol eller annat drogmissbruk i hemmet. Konsekvenserna kan bli att lögner blir en del av vardagen. I en familj med missbruk är situationen ofta oförutsägbar. Oberoende hur uppväxtsituationen ser ut, så mår barn bra av att träffa andra barn med liknande erfarenheter, tillsammans med vuxna med kunskap i ämnet. Familjegårdens stödgruppsverksamhet för barn till missbrukare tillhör Individ- och familjeomsorgen.

Det finns ett öppenvårdsteam i Skellefteå som arbetar med ungdomar som har bekymmer med droger. De finns till för ungdomar mellan 13-25 år och deras familjer som är bosatta i Skellefteå kommun. Kontakten med teamet är frivillig och kostnadsfri. Du söker stöd hos det socialdistrikt du tillhör. Målsättningen är att kunna erbjuda den hjälp som varje enskild ungdom behöver utifrån hur denne mår och har det.

Rådgivningen Oden är till för vuxna med drogproblem och för deras närstående. Teamet arbetar med lösningsinriktade samtal och rådgivning. Det är en fristående enhet som har sekretess. Man söker själv kontakt och besöken är kostnadsfria. Oden har lång erfarenhet i yrket och vet att en förändring är möjlig.

Tills skulderbladen blivit vingar

2009-03-16T11:25:00.005+01:00

De egna berättelserna berör. Sofia Rapp Johanssons debut var en självbiografiskt färgad ”lyrisk monolog” om incest: "Silverfisken". Nu har hon skrivit en ny bok "Tills skulderbl aden blivit vingar". Romanen har självbiografiska inslag och bilden av en vilt kämpande flicka växer fram. I den länkade recensionen frågar skribenten: "Är det för att barn är så svåra att knäcka som vuxna måste slå dem så hårt?" En fråga att grubbla på.

"Den dagen min dotter blev galen" av Michael Greenberg är en annan nyutkommen bok med ett anhörigperspektiv. Det känns lite annorlunda, eftersom det är pappan som har skrivit berättelsen. Annars är det oftast mammorna som berättar. Enligt recensioner är boken både vacker och skrämmande. Sally, 15 år, insjuknar i en mansik psykos och får hjälp i sista minuten. Pappan våndas: inte kan väl min dotter vara psykiskt sjuk? Skulden och skammen kommer över honom som ett brev på posten.

Sambandet tackar för sig

2009-03-12T11:47:00.002+01:00

Det finns minnen som för alltid förknippas med människor eller platser som man kommit i kontakt med. Ett sådant ställe, där både vänlighet och gästfrihet råder, är Föreningarnas Hus i Skellefteå som har varit ett hem för frivilligcentralen Sambandet.

Syftet med projektet har varit att minska äldres ensamhet och isolering. Det handlade om att skapa mötesplatser, att sprida information om kommunala insatser samt att erbjuda kulturella aktiviteter. Sambandet har fått möjlighet att starta och bedriva sin verksamhet i Föreningarnas Hus mellan april och december 2008. Gränsöverskridande möten mellan frivilligcentralens gäster och medlemmarna i Föreningarnas Hus samt andra samarbetsparter ägde rum. Samarbetet har varit givande och berikande på olika sätt. Ett exempel kan vara den den gemensamma temadagen "Äldre, depression och musik".

Vid många tillfällen har Sambandets gäster smakat på gobitar från Café Trivselhuset. En del äldre deltog regelbundet i programutbudet, andra har besökt lokalerna enstaka gånger. Besökarna har kommit från Skellefteå, men också från närområden, t.ex. Byske, Boliden och Jörn. Pensionärer från Byske Aktivitetsförening, Skogsbackens Frivilliggrupp, SPRF-Skellefteå och Röda korset har varit en klippa i styrgruppsarbetet.

För alla engagerade i Sambandet har vistelsen i Föreningarnas Hus tillhört en ny upplevelse. Det respektfulla bemötande som husets medlemmar och medarbetare har visat kommer att stanna i våra hjärtan för alltid. Med ett stort tack till alla och med lyckönskningar inför framtiden lämnar vi den fina tiden hos er bakom oss.

Styrgruppen: Byske Aktivitetsförening - Ulla Hedlund, Britta Gren, Anna Ingegärd Lundberg. Skogsbackens Frivilliggrupp - Karl Erik Johansson, Torsten Åström, Marianne Åström. SPRF - Owe Svedjetorp, Ingrid Lundgren. Röda korset - Helen Hugosson, Milad Razani, Ingmarie Stenlund. Frivilligvärdinna - Lena Eriksson. Projektledare/Frivilligsamordnare - Dorota Lindström.

Psykitrin förr & nu, del 1

2009-03-05T13:39:00.005+01:00

Text: Sofia Eriksson.

Idag är det många som mår dåligt av olika orsaker. Förr i tiden fanns det minst lika många människor som mådde dåligt. Idag har vi utvecklat hjälpsystem för psykisk ohälsa, men hur såg det ut förr? Det är en intressant socialpolitisk (det staten gör för att lösa eller förebygga sociala problem) fråga som här kommer att undersökas. I stort tror jag att de flesta skulle känna sig nöjda med hur den psykiatriska vården har utvecklats, om man jämför med hur den såg ut förr. Visste ni att under medeltiden hänvisades vården av gamla, fattiga eller de med psykisk ohälsa till hospitalen som främst var avsedda för spetälska? När spetälskan försvann förblev de som fanns kvar på hospitalen samhällets utstötta och fördömda.

De egentliga sjukvårdsinrättningen startade med andra ord i Sverige på medeltiden och hade förankring med klostren. Utvecklingen fortsatte med att staten tog över hospitalen efter kyrkan. Detta innebar tyvärr inte någon stor förändring, hospitalen fortsatte med att "förvara" de obotliga och skydda de från omvärlden. Förutom hospitalen fanns bl.a. fattigstugorna. Dessa trånga stugor utan personal fanns till för utsatta människor.

År 1823 var en vändpunkt. Då blev den statliga vården av sinnessjuka stramare organiserad och under de kommande hundra åren kom hospitalen att nå framväxt, bl.a. byttes dess benämning ut till sinnessjukhus. År 1858 var ett annat viktigt år. Då infördes en stadga angående sinnessjukas vård och behandling. I och med denna införde man att psykisk ohälsa var en sjukdom och behövde behandlas. Detta var ett brott mot tidigare stadgar som utgick ifrån förvaring och obotlighet.

Före 1859 fanns det ingen utbildning i psykiatri. Hospitalpersonalen hade oftast militärisk eller kyrklig bakgrund(!). Man ansåg att patienterna behövde isolering och uppfostran. Gränsen mellan straff och vård var hårfin. Det var stor skillnad mellan intagna och personal och även här, som var vanligt för denna tid, delades människorna in efter klasskillnader. De flesta patienter fick tillbringa sin tid i celler, och det är ingen tillfällighet att fängelsesystemet liknade den psykiatriska vården under denna tid.

Fram till ca 1850 spelade religionen stor roll i synen på psykisk ohälsa. Galenskapen var ett straff för att man begått brott mot Gud. Under senare delen av 1800-talet minskar dock religionens inblandning och ett naturvetenskapligt synsätt träder in. Bland annat ansåg man att människan var ett resultat av (bra) uppfostran, livserfarenhet och omgivning. Brist på detta bidrog till sjukdomen, därför var isolering och uppfostran ett sätt att bota.

Man ska dock inte tro att vården på denna tid utgick ifrån ondska, man följde bara den aktuella tidens synsätt. Men detta är ingen ursäkt för hur hemskt patienterna behandlades. Hur som helst framgår det klart att det är skillnad på förr och nu, men vad som händer på 1900-talet återkommer jag till i del 2.

Källor:
* Psykiatrivården i Sverige hemsida.
* Grönwall, Lars, Holgersson, Leif, "Psykiatrin, tvånget och lagen - En lagkommentar i historisk belysning" (Elanders Gotab, Stockholm, 2006).

Ung & bipolär

2009-03-05T10:43:00.003+01:00

Text: Josefine.

Tänk dig att ha en sjukdom som påverkar ditt känsloliv. Tänk dig att ha en sjukdom som gör att din vardag växlar mellan att vara fylld av energi och motivation, att vara extra social och framåt, för att sedan gå ner i ett depressivt läge, där du känner dig värdelös, bara ligger i sängen och har en stark känsla av att du inte vill leva längre. Tänk dig att leva med dessa starka kontraster i vardagen. Jag har träffat Alexandra, 28 år, som har diagnosen bipolär sjukdom.

Jag möter Alexandra en klar vintermorgon. Hon ger ett naturligt, jordnära intryck. Hennes sätt är varmt och mjukt. Det är svårt att föreställa sig att den unga kvinnan framför mig har varit psykotisk och blivit hämtad av polis.
- Redan under somrarna mellan 15-20 år var jag djupt deprimerad med det var först vid 22 års ålder som jag insjuknade i bipolär sjukdom. Det var en positiv händelse som utlöste det hela. Jag var nykär och manisk, minns Alexandra. Jag var extremt effektiv och behövde inte sova, festade mycket.

Alexandra blev psykotisk från en dag till en annan. Familj och vänner blev chockade. Hon betedde som annorlunda än vanligt.
- Jag anklagade män i min omgivning för att ha utnyttjat mig sexuellt. Jag trodde mig vara utvald av Gud och tände eld på lakan, berättar hon med stark smärta i blicken.

Alexandra upplevde det kränkande att vara inlåst på psykiatrisk avdelning, men påpekar samtidigt att det är bra att vården finns, för hon hade inte kunnat vara någon annanstans. Hon brukar vänta med att berätta för nya vänner om sin sjukdom.
- Fast med nuvarande pojkvän berättade jag redan första kvällen, när vi drack te hemma hos mig, för vi hörde bara ihop, det klickade så mycket och då ville jag lägga alla kort på bordet.
Hur reagerade han?
- Han har folk i sin närhet som mår dåligt psykiskt, så han tog det bra och med medicin är jag som alla andra.

Alexandra mår nu på en skala mellan 1-10, på nivå 9. Livet ser helt annorlunda ut nu och hon trivs. Hon har träffat en kille, vännerna på folkhögskolan där hon går betyder mycket och är ett stort stöd. De har själva mått dåligt och förstår. Medicineringen har också bidragit till att Alexandra mår bra. Hon drömmer om att en dag bli mamma. Jag tänker, det sista jag gör, att hon kommer att bli en fantastisk mamma.
* Alexandra heter något annat i verkligheten.